12 September
Val gör man många i livet, en del bra andra mindre bra.
Ibland går man med sin egen övertygelse bara vidare, ibland kanske man
ska lätta sitta hjärta. Oftast tror man sig göra det rätta!
Misstag hör också livet till och förhoppningsvis lär man sej något av dem.
Ett misstag som jag ständigt springer på är att jag lyckas aldrig
lära mej att det där sista glaset vin gör så förbaskat ont i huvudet dagen efter.
Det fick jag känna av i lördags. Vi hade en rolig kväll i Brisbane i fredags som
innehöll bra musik, trevligt sällskap och gott vin. Massor av gott vin!!
När Marie på lördagsmorgonen väckte mej för frukost drog jag bara täcket
över huvudet. Marie och Sonia åkte själva iväg utan mej till Stradbroke Island.
Tror att de hade en bra mamma-dotterdag.
Kurerade mej och inför söndagens mils-lopp var ordningen återställd.
Träffade Kaye och Shaz redan vid 05.15 för avfärd mot starten.
I soluppgången samlades 35 000 löpare och gångare för att ta sig in mot
Brisbane. Efter 1 timme och 40 minuter passerade jag mållinjen.
Resten av söndagen tillbringades på South banks marknad och på ett belgiskt ölcafè.
Med fredagens bravader i minnet blev det en ginger ale för mej.
På dagen för exakt ett år sedan började Marie och jag vår resa mot Australien.
Nytt land , nya vänner och nya erfarenheter, fantastiskt att få göra detta.
Vi vet också att hemma i Sverige finns våra älskade familjer och vänner
som tar del av det vi får uppleva. Valet var rätt!
Ibland går man med sin egen övertygelse bara vidare, ibland kanske man
ska lätta sitta hjärta. Oftast tror man sig göra det rätta!
Misstag hör också livet till och förhoppningsvis lär man sej något av dem.
Ett misstag som jag ständigt springer på är att jag lyckas aldrig
lära mej att det där sista glaset vin gör så förbaskat ont i huvudet dagen efter.
Det fick jag känna av i lördags. Vi hade en rolig kväll i Brisbane i fredags som
innehöll bra musik, trevligt sällskap och gott vin. Massor av gott vin!!
När Marie på lördagsmorgonen väckte mej för frukost drog jag bara täcket
över huvudet. Marie och Sonia åkte själva iväg utan mej till Stradbroke Island.
Tror att de hade en bra mamma-dotterdag.
Kurerade mej och inför söndagens mils-lopp var ordningen återställd.
Träffade Kaye och Shaz redan vid 05.15 för avfärd mot starten.
I soluppgången samlades 35 000 löpare och gångare för att ta sig in mot
Brisbane. Efter 1 timme och 40 minuter passerade jag mållinjen.
Resten av söndagen tillbringades på South banks marknad och på ett belgiskt ölcafè.
Med fredagens bravader i minnet blev det en ginger ale för mej.
På dagen för exakt ett år sedan började Marie och jag vår resa mot Australien.
Nytt land , nya vänner och nya erfarenheter, fantastiskt att få göra detta.
Vi vet också att hemma i Sverige finns våra älskade familjer och vänner
som tar del av det vi får uppleva. Valet var rätt!
Kommentarer
Postat av: Äbba
Nån gång måste man väl bara släppa alla spärrar och njuta av stunden för att lite senare nästa dag inse att nya spärrar behövs ett tag i alla fall. En kompis sa till mig en gång: Äbba ångrar du att du hade kul igår? -Nej. Då får du väl anse att den här huvudvärken var värd igår! Lite dålig formulering men du är ju så smart så....
Ja, tänk ett helt år! Varför går man så länge innan man vågar ? Jo, för att man måste samla mod och kraft först. Jag är övertygad om att man gör det man klarar av och vet när det är dags!
Vi hoppade för två år sen och 2 mån ca och har aldrig ångrat oss.
Grattis till brogången! Träna på nu!
Kram till er alla tre!
Äbba. Maria är på jobbet.
Trackback